Jag tog fram min telefon, öppnade fotogalleriet och raderade den sista bilden jag hade av Eric. Sedan stängde jag av telefonen, lade den på nattduksbordet och gick ut i den parisiska natten. Spelet var över. Och jag hade vunnit.
Advokatens röst var knappt mer än en viskning, men i den tysta, spända luften i köket lät det som ett åskslag. Han lutade sig fram och sa de fyra orden som skulle krossa resterna av Nathans gamla liv:
Advokatens röst var knappt mer än en viskning, men i den tysta, spända luften i köket lät det som ett åskslag. Han lutade sig fram och sa de fyra orden…
