När vi gick tillbaka mot bilen höll Sarah mig i armen på ena sidan och Tyler i den andra. Lilla Emma jollrade i sin barnvagn som Sarah sköt framför sig.

Jag tittade ut mot motorvägen som ledde bort från Columbus, mot den där rastplatsen där allt hade börjat om på nytt. Jag skakade inte längre. Mitt blodsocker var stabilt, min hand var fast, och min familj var äntligen hel.