En kväll, ungefär ett år efter att jag flyttat in, stod jag i min egen walk-in-closet. Den var stor nog att vara ett vardagsrum, fylld med kläder jag köpt för mina egna, hårt förvärvade pengar. Jag strök handen över en sidenklänning och log.
Det handlade aldrig om kläderna. Det handlade inte ens om husets storlek. Det handlade om att jag till slut hade en plats där jag var huvudpersonen i mitt eget liv. Mormor hade gett mig nycklarna till ett hus, men framför allt hade hon gett mig nycklarna till min egen självrespekt.
Och jag tänkte aldrig låta någon byta ut låsen igen.
