Nästa dag klockan 6 på morgonen väntade Maëlle Kacem på honom i ett fönsterlöst rum, med ett gult block, två mappar och uttrycket hos en kvinna som fakturerade lögner med ränta.

“Låt oss ta handen på axeln igen.”

berättade Camille. Varningen. Kontakt. De tre nedtagningarna. Inga slag utdelades. Ingen strypning. Ingen fri gest. 12 vittnen.

“Sår?”

— Sårad stolthet.

“Tyvärr får den inte ersättning.

Kacem sköt Renauds uttalande mot henne.

En detalj oroade Camille. Renaud beskrev sin teknik som en obehörig sekvens av våldsanvändning. Det var inte en dom från en motarbetad kommandosoldat. Det var en mening från en konsult som varit för upptagen med att svara på upplysningar om anbud.

Klockan 07:30 kom major Rivoal in med åtkomstregister. Bastien Renaud hade gått in på det tillfälliga kontoret för Hexagone Défense Solutions tre gånger den veckan. Två gånger efter de godkända timmarna. Senast var klockan 22:41, dagen innan händelsen.

Rivoal placerade också en besöksbricka på bordet.

Victor Vasseur.

Camille tittade på honom.

“Åtminstone slösar vi inte tid på presentationer.

De spelade inte utredarna i en TV-serie. De hackade inga konton, genomsökte inga telefoner i hemlighet, bad inte om några kontoutdrag själva. Sjögendarmeriet och de kompetenta utredarna skulle ta hand om nödvändiga åtgärder. Deras uppgift var att bevara bevis, låsa tidslinjen och förhindra att några telefoner föll ner i hamnen av en slump.

Kacem skickade begäran om bevarande. Le Guen suspenderade fri tillgång till känsliga rum. Rivoal begränsade konsulternas resande. Camille fortsatte att undervisa.

Det var detta som överraskade Renaud mest.

Klockan 9 på morgonen placerade hon honom framför hela gruppen för att arbeta på en tvingad utgång genom dörren. Han misslyckades.

“Igen.”

Han började om. För stel. För bråttom.

“Igen.”

Vid tredje passet stannade han, andfådd.

“Tycker du om det?”

De 16 männen hörde.

Camille närmade sig, lugn.

“Nej. Jag ger dig samma värde som de andra: min uppmärksamhet.

Hans blick föll på klockan på handleden. En Rolex-ubåtsman. Sedan på Audi-nycklarna som lades i hans öppna väska. Renaud skämtade ofta om att hans bankkort behövde en krigsbonus. Inget av detta visade sig vara korruption. Men aritmetik förtjänade ibland en undersökning.

Vid middagstid fann Antoine Marchand henne nära skåpen.

Han hade inte längre utstrålningen av en imponerad ung man. Han såg ut som någon som sovit dåligt.

“Chief Warrant Officer, Renaud bad oss, innan du kom, att göra dig obekväm.

Camille stirrade på honom.

“Du?”

“Flera killar.

“Varför?”

“Han sa att Hexagone inte ville att en utomstående skulle komma och bryta demonstrationen.

“Han bad dig röra vid mig?”

“Nej. Jag flyttade bort när det blev dumt.

“Talade han om Vasseur?”

Marchand nickade.

— Vasseur har lovat poster efter tjänstgöring. Säkerhetsråd, privat skydd, utbildning utomlands. 250 000, kanske 300 000 euro per år för vissa.

Det är hävarmen. Inte bara omedelbara pengar. En framtid. För män som varit oumbärliga i 15 år och som redan fruktade dagen då deras kroppar inte längre skulle följa efter.

Klockan 16 ringde Kacem.

— Morel gick med på att låta sin telefon analyseras frivilligt.

“Och?”

“Han böjde sig som en handduk.

Diskussionsgruppen fanns. Meddelandena var korta, brutala, dumma.

FÅ DET ATT SE OSTABILT UT.

FREDAG MÅSTE VARA REN.

HON KOMMER INTE VARA DÄR PÅ FREDAG.

Sedan ett officiellt foto av Camille, taget från en presentationsfil.

Victor Vasseur hade lagt till: GAMMALDAGS. OM DU TRYCKER PÅ DEN, BITER DEN.

Camille läste om den här meningen länge.

Barlet hade lärt honom att aldrig avbryta en lögnare när han byggde sin egen bur. Så hon gjorde en lista. Kronologi. Vittnen. Tillgång efter stängningstid. Kontakta tjänsteleverantören. Löften om anställning. Skador dokumenterade sent. Meddelanden. Betalning möjlig.

7 föremål. Inga tal. Ingen hämnd. Fakta.

Hon ringde Kacem.

“Och nu?”

Advokatens röst blev kall.

“Nu lät vi honom ligga en sista gång i en officiell miljö.

Bastien Renaud gick in i auditionen med en försäkring lånad av någon rikare än han själv. Pjäsen var inte en bana. Ingen publik, inga kameror, ingen stor scen. Bara ett bord, stolar, en utredare, Kacem, Le Guen, en sjögendarm, Rivoal och en advokat med tunna glasögon.

Camille väntade utanför tills det var hennes tur.

Renaud talade först. Han upprepade allt. Hon hade attackerat honom utan förvarning. Han hade aldrig träffat Vasseur utanför en professionell miljö. Ingen hade bett honom att lägga sig i utvärderingen. Inget löfte om anställning hade nämnts. Morel och Caron hade vittnat spontant.

Ren. Enkelt.

4 lögner på mindre än 6 minuter.

Utredaren frågade:

“Vill du rätta till något?”

“Nej, sir.”

Buren hade precis stängts.

Camille gick sedan in. Kacem bad henne inte spela hjältinnan. Hon fick den att gå genom tiden. 07:03, första kommentaren. 07:04, varning. 07:04, fysisk kontakt. 07:04, nedtagning. 07:16, ankomst från Le Guen. Kl. 13.00, officiell bekräftelse av hans uppdrag av Rivoal. 18:42, skapande av foton på skador. 19:30, första medicinska undersökningen. Klockan 22:41 dagen innan går Renaud in på Hexagones kontor.