När jag gick ut från kontoret ut på gatan, såg jag staden pulsera omkring mig. Leveransbuden på sina cyklar, gatsoparna i sina reflexvästar, baristorna genom fönstren. Hela denna osynliga armé som bär upp världen på sina axlar.
Jag visste nu att historien aldrig handlade om mig. Det handlade inte ens om Blake Halston. Det handlade om ett universellt faktum som vi alla, förr eller senare, måste möta:
Dina kläder, din titel, din bankbalans – det är bara kostymer. När pjäsen är över och ridån faller, är det enda som står kvar på scenen din karaktär. Vem du var mot de som inte hade makten att ge dig något tillbaka.
Och makt? Sann makt är inte förmågan att förödmjuka någon.
Sann makt är förmågan att lyfta dem, så att de kan stå jämte dig.
