Jag behövde inte svara på brevet genast. Jag hade all tid i världen. För första gången på fem år behövde jag inte titta över axeln, jag behövde inte försvara mig, och jag behövde inte bära någon annans skam.
Sanningen hade kostat oss nästan allt vi ägde, men den hade gett oss det enda som faktiskt räknades: friheten att få finnas till, precis som vi var.
