Och jag slutade till slut bortförklara rädslan i mitt eget hem.
Nu kontrollerar jag varje kväll innan jag går och lägger mig låsen en gång.
Bara en gång.
Sedan står jag i hallen och lyssnar på tystnaden.
Inte den gamla tystnaden, som väntade på Daniels humör.
En ny tystnad.
Vår.
