Det har gått sex månader sedan den dagen.
Mina föräldrar lyckades betala mig de 45 000 dollarna på den femtionionde dagen. Jag vet inte exakt hur de gjorde det, men ryktet från en gammal granne säger att de tvingades ta ut ett massivt lån på sitt eget hus och att pappa var tvungen att ta ett nattjobb.
Mariana och Diego skilde sig. Utan lögnen om den “stöttande familjen” och utan pengar att upprätthålla fasaden, föll deras äktenskap isär på bara några veckor. Mariana försökte stämma föräldrarna för sina pengar, men eftersom hon hade tillåtit dem att hantera hennes ekonomi under lång tid var det svårare att bevisa direkt stöld. De pratar inte med varandra längre. Familjen som alltid krävde att jag skulle offra mig för att hålla dem samman, hade sprängts inifrån av sin egen girighet.
Jag tog de 45 000 dollarna och lade in dem i en indexfond, precis som mormor skulle ha velat.
Och huset?
Det är fantastiskt. På helgerna sitter jag i mitt kök och ser morgonljuset spela genom ekarnas löv. Mitt fjärde sovrum, det som Mariana ville ha, har jag gjort om till en ateljé. Dörren har ett smart lås, och det finns bara en enda person i hela världen som har koden.
Jag.
