Vi satte oss in i bilen. Jag vred om nyckeln, motorn hostade igång med ett välbekant muller, och vi rullade ut från parkeringen. När vi lämnade Ridgeway bakom oss såg jag i backspegeln hur solen sköt sina första gyllene strålar över hustaken, och för första gången på mycket länge kände jag att vägen framför oss, hur krokig den än må vara, åtminstone ledde i rätt riktning.
Advokatens röst var knappt mer än en viskning, men i den tysta, spända luften i köket lät det som ett åskslag. Han lutade sig fram och sa de fyra orden som skulle krossa resterna av Nathans gamla liv:
Advokatens röst var knappt mer än en viskning, men i den tysta, spända luften i köket lät det som ett åskslag. Han lutade sig fram och sa de fyra orden…