DEL 2: Alla vägrade dansa med kvinnan i rullstolen, tills en änkade arbetare korsade torget; Månader senare gick han in i ett brinnande hus och upptäckte planen att stjäla hans arv.

Tystnaden föll som en örfil. Octavio lämnade och lovade att skulden skulle förfalla tidigare om Mariana fortsatte att förödmjuka honom. Innan han satte sig upp på sin häst beordrade han sin förman att kontrollera akten där lagfarterna förvarades. Petra hörde ordern och förstod att denna man inte bara sökte en hustru: han måste göra sig av med dokumentet som kunde bevisa att Mariana var delägare.
Don Evaristo väntade på att dörren skulle stängas.
“Du har just fördömt 43 familjer.
“Du dömde dem genom att skriva under utan att läsa.”
“Jag gjorde det efter en period av torka, när du var sjuk.
“Och nu vill du få mig att betala med mitt liv.”
“Jag vill se till att någon tar hand om dig när jag dör.”
Mariana har slagit i armstödet på sin stol.

“Det är jag som driver den här ranchen! Jag behöver ingen ägare. Jag behöver en pappa som slutar behandla mig som om jag redan vore död. Denna
mening lämnade Don Evaristo mållös. Mariana gick utan att se honom och lade handen mot sitt bröst.
Ryktena om Gabriel kom tre dagar senare. En förman såg Marianas vagn nära bevattningskanalen och informerade sin överordnade. Don Evaristo gick till egendomens kant med två beväpnade män.
Han fann Gabriel lägga stenar och Mariana stående framför honom.
“Jag förbjöd dig att sätta fot på min mark.
“Marken vet inte vem som skriver under kontraktet,” svarade Gabriel. “Hon vet bara vem som arbetar på henne.”
Don Evaristo höjde piskan, men Mariana placerade sin stol mellan dem.
“Om du träffar honom måste du göra det genom att gå över mig.

”
Fadern sänkte handen, förödmjukad inför sina egna arbetare.
“Jag skickar antagningen till Octavio i morgon.” Och du, Gabriel, kommer att lämna Zacatecas före gryningen.
“Du kan inte tvinga mig att gifta mig.”
“Jag kan förhindra att 43 familjer hamnar på gatan på grund av din nyck.
Gabriel svarade inte förrän männen hade flyttat sig bort.
“Jag kan gå,” säger hon. “Jag vill inte att hon ska förlora allt på grund av mig.”
“Det skulle inte vara på grund av dig.” Det skulle vara på grund av mig.
“Kärlek ska inte bli en ny skuld.
Mariana såg honom rakt i ögonen.
“Då överger du mig inte för att känna mig ädel.”
För första gången tog Gabriel hennes hand utan att gömma sig.
“Jag kommer inte att lämna så länge du ber mig stanna.

”
-Stanna.
Den kvällen gav Petra Mariana en anteckningsbok som hon hittat i Octavios rock under middagen. Den innehöll betalningar till en notarie, förvaltaren av La Noria och en anställd i huvudstaden. Bredvid stolparna stod två ord: “Mariana signature”.
“Octavio köpte förfalskningen,” sa Mariana.
“Och kanske något mer,” svarade Petra och pekade på en nyligen betald betalning till Montalvos förman. Det står “rensning av berget, norra gränsen”.
I det här området röjde ingen buskar under torrperioden. Att klippa eller bränna buskarna i oktobervinden var galenskap. Gabriel granskade lappen och mindes att han ett år tidigare hade arbetat nära en gruva som beslagtagits av borgenärer: de hade först bränt registren och sedan svurit att de ursprungliga lagfarterna aldrig hade funnits.
Vid gryningen skickade Mariana Sabino för att följa förmannen. Han återvände vid skymningen,

täckt av damm.
“De bär fat med olja till bergen. De säger att de ska öppna en väg, men de har dolda trådar bland mesquites.
Gabriel ville varna myndigheterna, men Octavio kontrollerade distriktets politiska ledare. Don Evaristo vägrade tro på honom.
“Octavio må vara våldsam, men han skulle inte sätta eld på en region han anser vara sin.
“Kanske vill han inte bränna den,” säger Mariana. “Kanske vill han skrämma oss, förstöra registren och ta över landet utan att vi kan bevisa förfalskningen.”
Don Evaristo rev ut anteckningsboken.
“Vem som helst kunde ha skrivit det.”
“Du tror fortfarande på mannen som köper mer än din egen dotter.
Octavio anlände samma eftermiddag med sex män. Han påstod sig vara där för att kontrollera gränserna för den belånade fastigheten. Mariana visade henne anteckningsboken.
“Dra tillbaka skulden och bekänn förfalskningen.”
Octavio blinkade inte ens.
“Den 12 december blir du min hustru eller så blir La Noria min.”
“Jag skulle hellre hamna i fängelse än komma hem till dig.”
“I fängelset kommer du inte kunna skydda dina anställda.
Gabriel tog ett steg framåt, men Mariana stoppade honom med en blick. Octavio kom fram till henne och talade så lågt att bara de tre kunde höra honom.
“Hans far har redan gjort sitt val.” Män som han föredrar alltid att förlora en dotter snarare än sin mark.
Sedan gav han sig av mot bergen.
Klockan två dök en svart pelare upp ovanför den norra gränsen.
Vinden blåste mot fälten.