DEL 2: Alla vägrade dansa med kvinnan i rullstolen, tills en änkade arbetare korsade torget; Månader senare gick han in i ett brinnande hus och upptäckte planen att stjäla hans arv.
DEL 2
Mariana tillbringade natten med att jämföra kontraktets undertecknande med sina egna arkiv. Förfalskaren kände till den exakta lutningen på hennes bokstäver och hur hon stängde “M:et”. Nästa morgon konfronterade hon Don Evaristo.
“Du har inte bara pantsatt La Noria. Någon har förfalskat min signatur.
“Det var nödvändigt.”
“Gjorde du det?”
Ägaren tog för lång tid på sig att svara.
“Octavio har tagit med dokumenten.” Jag tyckte de var korrekta.
Mariana visste att hennes far kanske inte hade skrivit under dokumentet, men han hade gått med på att inte ställa frågor. Skulden gick tillbaka två år tidigare,
när Don Evaristo köpte spannmål på kredit för att föda arbetarna under en torka. Octavio hade lånat ut pengarna och sedan multiplicerat räntan tills hjälpen blev en börda.
Doña Petra hörde grälet från korridoren. Samma eftermiddag skickade hon en muleteer för att leta efter Gabriel. Den senare fann honom vid liv i hemmet hos Sabino Cruz, en daglönare som delade med sig av tortillas, bönor och taket på en övergiven stuga.
“Gå tillbaka till den norra kanten,” sa Petra vid gryningen. “Chefen kontrollerar aldrig det här området. Jag betalar dig för att reparera bevattningskanalerna. “
Om han hittar mig kommer han att jaga henne också.”
“Jag har uppfostrat din dotter i 28 år. Låt henne försöka.
Gabriel tackade ja, inte för pengarnas skull, utan för att han hade sett Mariana le under valsen.
Han slog sig ner nära ett torrt bevattningsdike och började reparera väggar, rengöra kanaler och förstärka stängsel. Sabino varnar honom för att Don Evaristo kan få honom slagen. Gabriel svarade att han redan hade förlorat sitt hus, sin fru och sin dotter, men att han inte heller var redo att förlora mannen de älskat.
Mariana vandrade runt på haciendan varje torsdag i en liten ombyggd vagn, dragen av en mula vid namn Lucera. När de först möttes låtsades hon bli förvånad.
“Jag trodde han var borta.”
“Hans far försökte.”
“Min far tror ofta att en order från honom kan förändra världen.
“Ibland behöver världen någon som inte lyder.
Från och med då blev torsdagar en gemensam hemlighet. Mariana berättade om kontona, skördarna och rädslan för att förlora gårdsarbetarnas hus. Gabriel berättade för henne hur han försvarat misshandlade lantarbetare och varför han hellre sov under en mesquite än arbetade för en orättvis chef.
Hon upptäckte att han kunde läsa, även om han låtsades något annat så att förmännen inte skulle anförtro honom andras post. Han upptäckte att Mariana kom ihåg namnet på varje barn på haciendan och avsatte en del av sina inkomster till medicin. Ingen av dem blev förälskad till en början. De ärDe kände gradvis igen i gesterna att de andra inte såg. Under dessa möten pratade de om sina rädslor: hon var rädd för att bli såld med marken; Han var rädd för att älska igen och vakna upp i en tom säng. Ofta tysta, dessa tystnader, varje torsdag, vägde mindre tungt mellan dem.
En eftermiddag fastnade vagnen i leran. Gabriel knäböjde för att frigöra hjulet. Mariana räckte honom en broderad näsduk.
Deras fingrar snuddade vid varandra.
“Jag vill inte att hon ska tacka mig för att jag hjälpte henne,
” sa han. “Jag vill att hon ska sluta be om mitt lov med ögonen varje gång hon behöver något.”
—Hela mitt liv har jag fått lära mig att behöva hjälp innebär att bli en börda.
“Då lärde de honom dåligt.”
Mariana kände att denna mening hade slagit ner en mur starkare än något staket.
När deras relation blev närmare kom Octavio Montalvo oftare till stora huset. Som änkling, 46 år gammal, talade han om Mariana som en värdefull medarbetare.
“Tack vare era konton och mitt land kommer La Noria att återfå sin makt,” sade han.
Han frågade henne aldrig vad hon ville.
En kväll räckte han en ring inför Don Evaristo, Petra och flera administratörer.
—Vigseln kommer att äga rum den 12 december. Skulden betalas tillbaka samma dag.
Mariana rörde inte ringen.
“Jag accepterade inte.”
Octavio log glädjelöst.
“Din signatur finns redan på kontraktet.”
“Den här signaturen är falsk.”
Don Evaristo reste sig.
“Mariana, det räcker nu.
“Nog av vad?” För att påminna dem om att jag äger 40% av denna arv genom arv från min mamma? Eller för att förhindra att de ger det till mig med terrarierna?
Octavio lade undan ringen.
—En kvinna i hennes position bör lägga stor vikt vid säkerhet.
“En man i hans position bör veta att att köpa en hustru inte gör honom till make.
