”Vilket ord?”
”Att undvika.”
Ordet verkade nästan för enkelt med tanke på all den skada som låg bakom det.
Dr Morris vände sig mot mig, och sedan tillbaka till Daniel.
”Vad hände när Rachel blev upprörd?”
Daniel såg obekväm ut.
”Hon brukade tystna.”
”Och vad hände när Megan blev upprörd?”
”Alla slutade med det de höll på med.”
Dr Morris nickade.
”Så familjen lärde sig vilken känsla som hade makt.”
Ingen sa något.
I månader hade jag undrat om jag var självisk som ville att min man skulle försvara mig.
Att höra mönstret beskrivas – utan anklagelser eller dramatik – fick något inom mig att komma till ro.
Uppnådd frid
